ode till skymningen

en del av grupputställningen Det Månghövdade huvudet II: Skymning i Älvsjö, 2026

Skymning råder

Två tre meter långa pappersrullar hänger fritt i rummet, uppspända över en metallstång och tyngda av keramiska former. De påminner om fragment av en solnedgång – ljus och mörker, vitt och svart – som om de både håller verket på plats och samtidigt drar det nedåt, mot natten.

På rullarna läser vi en ode till skymningen.

Havet slutar blänka
men målas av solens
mörkaste strålar
olja / oljefärg / melerat
lämnar kvar en guldrand på vattenkanten

Skymningen är det som jag fixerar min blick på rutinmässigt varje kväll i flera veckor. Dag efter dag följer jag skymningen, fångar dess början och slut, dess färger och rörelser. Fotona på väggen är ett försök att stanna kvar i ett ögonblick som alltid är på väg att försvinna.

Skymningen är en plats, en rörelse, ett löfte och ett hot. Den är en tid då världen framträder på nytt, men också en tid då något snabbt försvinner. Ett tillstånd där hemmet känns längre bort, där natten närmar sig med sin lockelse och sitt grepp.

Verket rör sig i detta mellanrum.
Mellan dag och natt. Mellan kontroll och hängivelse. Mellan att se och att mista. I ett försök att hålla fast vid det som bara finns i övergången mellan två stadier.